Hur man får över en flickvän

Flickvän – Hur man hittar en Published by Tom on November 12, 2019 November 12, 2019 Att hitta en flickvän om du aldrig har haft någon kan göra att du känner dig lite nervös, men det finns ingen anledning att oroa dig för det. Även om du saknar erfarenhet så kommer du att kompensera för den med din charm, intelligens och förmåga ... 🥰 Hur man får en flickvän. Kvinnor är ett mysterium, och det finns förmodligen inte en enda man i den här världen som aldrig har ställt sig själv den här frågan: “Hur får jag en flickvän?” Så du är inte ensam. Tyvärr finns det inget tydligt svar på den här frågan eftersom det inte finns ett utan flera sätt att få en ... Hur får man en flickvän? Komma över det förflutna. Det första som kan stoppa dig från att gå framåt är vad som är bakom dig. Släpp det förflutna och glömma det, oavsett om det är tidigare misslyckanden eller ex-flickvänner. Detta är en ny början, så sätta allt som finns i det förflutna bakom dig, alla tjejer är inte samma ... Hur får man en flickvän? Ons 9 nov 2016 23:06 Läst 7756 gånger Totalt 50 svar. Anonym (Anony­m) Visa endast ... Jag är en kille som är strax över 20 år gammal som varken har något självförtroende eller någon erfarenhet alls när det kommer till tjejer. I hela mitt liv har jag tänkt att just den delen kommer lösa av sig själv ... Spelar ingen roll vad man skriver heller tydligen, fick beröm av många över en fin presentation men ville för de inte ens lära känna mig. Jadu jag tycktes inte hitta någon av dem iaf :) Det tänkte jag inte skriva :) Jag tänkte mer att om du börjar bli barnsugen så är det ett 'kort' att spela. En perfekt flickvän är feminin, hon vet hur man ska bära sig själv, och beter sig som en riktig lady (offentligt, men inte i sovrummet). Återigen, jag säger inte att du ska gå tillbaka till köket och leva efter de hemmafruar 'guide från 50-talet , men ändå, de flesta män älskar en söt, sexig kvinna som tar väl hand och vet hur ... Du är på väg att upptäcka hur man får en flickvän genom att bli sitt självklara val, så den tjejen du gillar väljer dig över alla andra killar som jagar henne. Det finns ingen önskvärd vary bullsh * t här som 'vara mer självsäker' eller 'prata med fler tjejer'. Hur man är en bra flickvän Som det visar sig finns det ingen hemlighet att stanna tillsammans för lång tid, men det finns några enkla saker du kan göra för att göra dig den bästa flickvännen han har någonsin haft Läs vidare för att ta reda på vad du kan göra för att få honom att vakna varje dag med ett leende. Idag är det nästan enklare att hitta en flickvän på nätet om man har en en stressig vardag och lite tid över till annat än jobb. Men så klart finns det både fördelar och nackdelar med att hitta en flickvän på nätet, här kommer några: Fördelar Du slipper vara ute och jaga. Ta reda på hur man får en kille med en flickvän och gör sin nuvarande flickvän till flickvän med dessa enkla steg. Hur man får en kille med en flickvän . Läs de fem första stegen på hur man stjäl en kille innan du läser dessa nästa fem steg för att få en kille med en flickvän. Det är enkelt och enkelt.

[Seriös] På riktigt, vad kan man göra? Börjar bli bekymrad.

2019.11.10 18:40 Nacke [Seriös] På riktigt, vad kan man göra? Börjar bli bekymrad.

Jag börjar bli väldigt bekymrad. Varje dag läser man om bombdåd och skjutningar och diverse övergrepp. För inte så länge sen var det pappan som med sin dotter vid sin sida blev överfallen av ett ungdomsgäng vid en majbrasa. Här om natten var det en ung kvinna vid en busshållplats som blev brutalt misshandlad och nu ligger hon potentiellt inför döden. Förövaren snodde inte ens något. Det var ren och skär misshandel, inget annat.
Jag har syskon som precis börjat flytta hemifrån och en flickvän jag älskar så otroligt mycket. Jag vill inte att något ska hända dem men otryggheten ökar och jag känner mig så extremt maktlös inför detta. Ingenting får hända dem, och mitt hjärta går ut för alla offer som drabbats.
Inget tyder på att det kommer bli bättre och jag har noll förtroende för våra politiker och regeringen. Allt dom gör är att gnälla om fritidsgårdar och hårdare tag men inget händer. Vi har dessutom inte möjlighet att skydda oss själva i detta landet eftersom vårat system bygger på ett våldskapital som löser den biten, men som uppenbarligen i dagsläget inte räcker till.
Hur hanterar ni detta? Tänk om nästa överfall är på någon ni älskar? Tänk om det som inte får hända faktiskt händer? Hur resonerar ni kring detta? Börjar ni också bli oroliga eller hur gör ni? Vi kommer inte i denna tråd kunna lösa alla problem Sverige står inför. Jag hoppades bara på att kunna ventilera hur jag känner och höra lite vad ni tänker.
Tack för att du läste.
edit: Tänker tillägga att jag personligen inte är minsta orolig för att vara ute om nätterna osv. Jag känner mig personligen ganska trygg. Det jag nojjar lite över är att något ska hända min flickvän eller någon annan jag bryr mig mycket om när jag inte är där. Men tänker att det inte hjälper att nojja över vad man inte kan rå över.
submitted by Nacke to sweden [link] [comments]


2019.10.19 03:12 Heikendahl Hur ska man få tag på ett svenskt personnummer som en Sydamerikan som studerar i Sverige?

Hej! först och främst, ledsen för titeln, visste ej hur jag skulle formera den riktigt. Också en lång text så ursäktar för det. Men nu till saken!
Så min flickvän är uppväxt i Sydamerika och har vart lite världen över för att studera men har nu landat i Sverige för cirka två månader sedan, och har sedan september börjar sin första termin på högskolan. Hon läser en treårsutbilding.
Hon har även ett polskt pass vilket gör att hon kan studera gratis här istället för att betala högskolans kostnader på över 100.000 kr per år. Men detta sätter henne i en liten prikär situation. Hon kommer då in i landet utan visa och har sina första 90 dagar som hon får stanna som vilken annan nisse får. Men hon måste få tag på ett personnummer för att få stanna längre. Hon har skolintyg men har problem med sjukförsäkringen vilket är ett måste. Så det finns en europeisk sjukförsäkring som hade funkat men hon har inte tillgång till den då hon faktiskt inte bott eller känner någon i Polen. Därav måste hon skaffa en privat försäkring som täcker minst 10 mjkr och en jädrans massa trams. Hon har nu ansökt med en försäkring som täcker upp till 80 mjkr och allting man kan tänka sig, t.om. kinesisk herbal medicin.
Men Skatteverket som har han om detta säger i sina beskrivningar att försäkringen måste täcka fertillitetsinbegrepp och skönhetsbehandlingar. Och då tänker jag så här, inte ens vi svenskar har detta och hur i tusan hittar man en försäkring som täcker ifall man vill spruta in Botox i läpparna? Hur kan ha ett sådan krav av någon som vill komma hit och studera?
Man pratar med Skatteverket om och om igen och alla säger olika, ingen har koll och tjejen håller på att flyga i taket då hon är bombsäker att hon kommer få problem med staten ifall om hon vill lämna landet och åka hem under sommarlovet tex.
Ledsen för detta långa inlägget men är det någon här som har en aning om hur saker och ting fungerar? Jag är mycket villig att svara på relevanta frågor men tror jag fick med det viktigaste iaf. Om du läst hit, tack så mycket och ha en bra dag!
submitted by Heikendahl to sweden [link] [comments]


2019.07.14 11:40 pehrs En liten guide i 10 steg för att må riktigt riktigt dåligt

Känner du att du börjar må lite bra så här i sommartider? Att livet känns lite lättare än vanligt? Oroa dig inte, du har nog bara råkat få lite endorfiner i onödan. Det är lätt hänt på sommaren. Därför kommer här en guide i 10 steg till hur du säkerställer att du blir passiviserad och mår riktigt riktigt dåligt lagom till att hösten och mörkret smyger in.

Steg 1: Minimera fysisk aktivitet
Se till att du rör dig så absolut lite som möjligt. Bästa är om du kan hålla dig till din säng. Sov, ät, arbeta och ha din fritid i sängen. Fysisk aktivitet triggar igång belöningssystemet i hjärnan. Så lite som 5 minuters promenad ökar välbefinnande i upp till ett dygn. Uber Eat finns för att du skall slippa det.

Steg 2: Sov som en skiftarbetare
Se till att förskjuta sömnen flera timmar varje natt. Bäst är om du kan sova över stora delar av dygnets ljusa timmar, och vara aktiv på natten, för då får du också möjlighet att slåss med hormonet melatonin som försöker synka din sömn till dygnet. Störd sömn leder till en stor mängd hälsoproblem, och tröttheten hindrar dig effektivt från att göra saker.

Steg 3: Ta inte hand om din kropp
Ät bara mat med stora mängder socker och fett, helst snabbmat eller frysmat. Anpassa inte maten efter din fysiska aktivitet. Undvik grönsaker och frukt. Genom att inte vara fysisk aktiv, sova på udda tidpunkter, och äta obalanserat, så kommer du få hälsoproblem. Se till att de inte behandlas. Låt mindre krämpor vara en ursäkt för att undvika allt.

Steg 4: Gör dig av med dina vänner
Ställ extremt höga krav på dina vänner och släktingar. Se till att alla relationer enbart sker på dina villkor. Om någon bjuder på något, ställ krav. Bjud aldrig själv på något, utan att ha säkerställt att du får saker i gengäld. Detta kommer effektivt slå sönder relationer som skulle kunna ge dig stöd. Skaffa absolut inte en hobby som ger naturlig kontakt med andra likasinnade. Pojk- eller Flickvän skall vara minst fotomodell, miljonär och kärnfysiker för ett ens komma på tal.

Steg 5: Bygg ditt liv kring konstant uppkoppling
Tillbringa 100% av din vakna tid med någon form av uppkopplad enhet. Se till att du har push-notiser på allt. Om det inte plingar flera gånger i minuten så missar du just nu något. Prioritera ALLTID att undersöka varje gång något händer på nätet. Detta kommer avbryta alla andra aktiviteter, och hindrar dig från att nå någon form av flöde (en. "flow") i det du gör.

Steg 6: Fokusera på konflikter
Konflikter är ett utmärkt sätt att bygga upp stresshormoner. Så skaffa dig konflikter, och fokusera på dem in i absurdum. Konflikter på nätet är utmärkta, särskilt politik finns det alltid någon du kan ha en konflikt med, men bäst är meningslösa konflikter med människor omkring dig. Var upprörd över att grannens barn leker på gräsmattan så att det stör din sömn kl 4 på eftermiddagen, men gör inte något åt det. Låt konflikten ligga och gnaga så länge som möjligt. Skriv arga brev till kommunen om utformningen av lyktstolparna. Fokusera den energi du har på detta.

Steg 7: Ha oordning omkring dig
Har du följt de första sex stegen så mår du nog ganska dåligt, men det är viktigt att säkerställa att du inte kommer ur situationen. Ett bra sätt att göra det är att ha ordentlig oordning omkring dig. Gör det svårt att göra någonting över huvud taget. Se till att all aktivitet i hemmet kräver att du börjar med timmar av städning. Se till att alla papper är i en röra, så att du inte kan hitta det du behöver. Ha inte telefonnummer eller kontakter samlade. Ha inte en kalender där du kan anteckna viktiga datum. Genom en ordentlig röra så blir du lätt helt passiviserad och kan undvika att göra saker som riskerar att få dig må bättre.

Steg 8: Sätt orealistiska mål
Varje gång du känner att du vill göra något åt din situation, sätt orealistiska mål. Det skall inte vara "Jag skall ringa min pappa idag och prata en stund", utan "jag skall ringa alla mina kompisar från gymnasiet och grundskolan". Det skall inte vara "Jag skall städa toaletten" utan "Jag skall städa hela lägenheten, sortera alla papper, springa 10 km och sedan aldrig mer stöka till det". Genom att sätta orealistiska mål så kan du säkerställa att du misslyckas.

Steg 9: Fokusera på hur dåligt du mår
Älta hur dåligt du mår. Se det hela som en obotlig sjukdom som har drabbat dig, och du inte kan göra något åt. Anta att alla andra människor alltid är framgångsrika, lyckliga och mår bra. Ha alltid hur dåligt du mår, både psykisk och fysiskt, som en ursäkt för att inte göra saker. Ju mer du kan passivera dig själv, desto bättre.

Steg 10: Sök aldrig hjälp
När du väl har tagit dig hela vägen till botten, se till att inte söka hjälp. Ta absolut inte hjälp av någon att städa upp ditt hem. Ta inte kontakt med en läkare för att reda ut dina hälsoproblem. Försök inte knyta an till vänner och släktingar. Det kan trotts allt vara vägar ut ur situationen. Ensam är stark!

Edit: Detta hittade jag när jag gick igenom lite gamla anteckningar från en föreläsning. Basen är Randy Pattersons bok "How to be Miserable: 40 Strategies You Already Use". CGP Grey har, som några påpekat, gjort en bra video av samma material, som förklarar det mycket bättre än jag gör. Inget av det är särskilt revolutionerande, det är sådant man lär sig i en grundkurs i psykologi. Men förhoppningsvis hjälper det någon.
submitted by pehrs to sweden [link] [comments]


2019.04.08 23:47 Hexisten Livsmotivationen är på noll

Hej alla swedditörer
Jag är inte vanligtvis den som har problem eller söker mig till råd, men just nu känns det som allt i mitt liv står still.
Jag är 21 år gammal, 22 år efter sommaren, har jobbat inom IT-support nu i snart 2 år.
I årsskiftet erbjöd min chef mig att vara med i ett projekt som i sin tur skulle leda till en högre tjänst, så självklart hoppade jag på cykeln och satsade stenhårt. Nu efter 3.5 månader av stress och ett litet för nära möte med väggen så får jag reda på att jag inte alls kommer få den här högre tjänsten som min chef så lovade mig i början. Men det är sånt som händer tänker jag, det kanske inte fanns möjlighet just nu. Dock istället tillsätter den en riktig rookie till just en sån tjänst från min tidigare grupp inom arbetsplatsen. Det var som att bli huggen i ryggen. Istället blir jag satt i första linan där jag från min erfarenhet och kunskap inte alls hör hemma. Motivationen att gå upp och åka till jobbet har försvunnit.
Min senaste flickvän dumpade mig nyligen då jag inte kunnat ge henne den uppmärksamhet hon förtjänat under det här projektet, allt detta pga stressen av att aldrig vara hemma och konstant jobba tills man somnat på nåt sketet hotell ute i nån skog. Det har tagit extra hårt då jag har kunnat tänka tillbaka över hur jag själv varit under den senaste tiden, och verkligen se att jag vart en dålig partner. Det tär mig i tusentals bitar och hela min tillvaro känns bara meningslös just nu.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här, jag antar att jag mest undrar om nån har varit i en liknande situation och har några tips och råd om vad jag kan göra för att vända hela trenden?
Glad måndag
submitted by Hexisten to sweden [link] [comments]


2018.06.26 13:44 hjalpmigreddit Hjälp, jag är olycklig och känner mig fast i en relation.

Jag träffade min flickvän för två år sedan. Detta är mitt första seriösa förhållande. Min flickvän är supermysig, jättesnäll och jag tycker verkligen om att vara med henne. Men jag har aldrig varit så här olycklig hela mitt liv. Det är egentligen två saker som gör mig olycklig. Det första är att jag behöver väldigt väldigt mycket tid för mig själv när jag kan vara ostörd, annars mår jag inte bra. Min flickvän tycker detta är jobbigt och att jag inte spenderar tillräckligt med tid med henne. Ibland kan hon stå och glo på mig jättelänge och jag försöker säga åt henne att jag behöver vara själv, tycker detta är sjukt jobbigt och har försökt förmedla det.    Den andra saken som gör mig så jävla olycklig är att min hälsa har gått rent åt helvete sedan jag träffade henne. Jag har problem med självkontroll, jag kan inte dricka alkohol, då blir jag alltid så full att jag får minnesförluster. Jag kan inte heller ha onyttig mat såsom bakelser och sötsaker hemma, annars äter jag upp allting, på grund av min dåliga självkontroll. Innan jag träffade min flickvän så var detta inget problem, jag undvek situationer med alkohol och jag behövde bara ha viljekraft att inte köpa sötsaker när jag väl var i matbutiken (några minuter i veckan). Nu är det så att min flickvän älskar att baka och att bjuda hem folk (vi bor tillsammans) för att fika. Oftast blir det bakelser och tårtor över. Detta har gjort att jag ätit upp dessa godsaker och jag har gått upp i vikt. När jag träffade min flickvän så var jag i mitt livs bästa hälsa, normalviktig och god kondition/styrka. Nu är jag kraftigt överviktig och orkeslös. En lågpunkt var kanske ett halvår in i relationen när jag insåg hur tjock jag blivit, då mådde jag riktigt dåligt. Jag har pratat med henne om detta men hon vägrar att sluta baka, det är så viktigt för henne.    Jag vet att många säkert tänker att det är väl bara att avsluta relationen. Det är jättesvårt för mig, jag är ganska konflikträdd och vill inte göra någon ledsen eller besviken. Min flickvän har sagt att hon inte skulle kunna leva utan mig och att hon har haft självmordstankar tidigare i livet. Det känns lite som att jag lever under hotet att hon tar livet av sig om jag gör slut. Sedan tycker jag såklart om henne, hon har många bra sidor och jag tycker om närheten och att umgås med henne. Jag saknar det mesta av mitt gamla liv men inte ensamheten. Däremot så var jag hundra procent lyckligare för två år sedan än jag är nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag kan inte fortsätta såhär. Behövde bara ventilera lite och få ner tankarna på papper. Har ni några tankaidéer? Kan man få hjälp av någon psykolog eller liknande för sådana här problem? Känns som min konflikträdsla sätter mycket käppar i hjulen för mig.
submitted by hjalpmigreddit to sweden [link] [comments]


2017.02.02 04:43 BortKast96 Öppet brev om känslan av värdelöshet

Jag mår fruktansvärt dåligt, men jag kan aldrig sätta fingret på när det började. Sedan jag kan minnas känns det som att alltid något saknats, något som borde vara där men skriker med sin frånvaro. Jag vill bara vara normal, jag vill ha ett liv som vem som helst, men mest av allt vill jag bara känna mig behövd och önskad av någon annan utan något socialt krav bakom.
Jag har länge hjälpt, tröstat och lyssnat på andra för att hjälpa mig själv och hålla mig borta från mina egna problem och det fungerar i studen men varje gång kommer alltid spökerna tillbaka, "Jag är så lat, kolla på hur mitt rum ser ut", "Varför tränar jag inte som alla andra och kommer bort från min feta kropp?","Varför kan jag inte få X att fungera?" etc. Det har blivit en slags flykt från mig själv och jag gräver ner mig i saker som datorspel och onlinebrowsing.
Min vänskapskrets har vuxit och krympt över åren, vissa har hängt med sedan förskolan andra har jag mött på senare tid. Men när man ser andra bilda relationer med andra, få flickvänner och mota på sig själva i sociala kretsar känns det som livet stannade någon gång i fjärde klass. Jag tror aldrig någon har sett mig som något mer än en god vän och jag räds den dagen någon faktiskt frågar mig "Varför har inte du haft någon flickvän?" för jag vet inte ens var jag ska börja.
Mitt självförtroende till vardags är i princip obefintligt men över tid har jag lyckats hålla upp en positiv fasad som inte alls reflekterar hur jag mår egentligen för att inte tynga ner mina vänner och bekanta med saker som inte relaterar dom. Det som jag är mest stolt över och det som får mig att fortsätta är min civilingenjörsutbildning på Chalmers, något jag kämpat skithårt för och min hitils bästa prestation. Men även där har det börjat fallera, jag orkar inte ta mig upp på morgonarna, skippar lektioner, orkar inte arbeta i arbetsböckerna. Livet känns uselt just nu.
Jag antar att det är en depression men jag aldrig riktigt pratat med någon om det förutom en av mina bästa vänner som känner ungefär lika dant, men jag har ingen aning om hur jag ska ta mig vidare och skrev detta stycket av teraputiska ändamål. Ledsen att ni skulle behövt läsa detta, är inte ert problem.
- En nerstämd snubbe
submitted by BortKast96 to sweden [link] [comments]


2016.11.18 12:57 bacon_worship Angående ångerrätt av mobillån

Hej Sweddit! Behöver lite hjälp med frågor angående mobillån
För att göra en lång historia kort: Min flickväns lillebror spelar massor med datorspel, älskar att köpa skins i overwatch och så. Han har nu kommit över mitt bankID (vet inte hur) med inloggningsuppgifter och har tagit ut ett lån i mitt namn och godkänt det via min mobil.
Lånet var på 500kr och det var hos Ferratum bank, ett snabblån via mobil som godkänts via mobil och bankID. När jag nu hör av mig till dom så går returrätten ut på lånet ut den 21/11 och jag har alltså utnyttjat returrätten på lånet inom den 14 dagar man har rätt till, däremot så säger han på banken att betalningen måste bokföras (skickas in) till dom senast den 21/11. Till saken hör att jag precis har köpt en ny bil samt resa till jul med flickvän som julklapp och har inga pengar att röra mig med till den 25 då jag får min lön.
När jag kollar runt angående lånet så står det att man har 30 dagar på sig att betala tillbaka ett lån från den dagen man ångrat sig, och inte från den dagen man tog lånet. Annars får man betala extra ränta för lånet och en massa annat, vilket är det jag vill slippa.
http://snabblan24.nu/angerratt-smslan/
Du har 30 dagar på dig att betala tillbaka på ditt lån från den stund du ångrade dig, inte från den dag du tog lånet.
https://www.mobillan.se/villkor
Låntagaren ska vid utövandet av ångerrätten senast inom 30 kalenderdagar efter att Låntagaren lämnade eller sände meddelande om att avtalet frånträds betala tillbaks lånebeloppet.
Stämmer detta? Ljuger killen hos Ferratum angående att jag måste skicka tillbaka pengarna före den 21/11? vilket inte skulle förvåna mig, mobillånsbanker är vider. Eller kan jag vänta tills lönen kommer och skicka tillbaka den då? Enligt länken ovan så har jag 30 dagar från att jag ångrat mig,vilket är idag då jag såg transaktionen, och sa upp det eller stämmer det Ferratum säger? Någon som kan klargöra, alla hemsidor jag hittar säger annorlunda mot för vad han säger.
Normalt sett hade jag inte haft några problem med att betala tillbaka direkt men det har farit många tusenlappar i veckan och detta var en oförutsedd utgift. Min flickvän pluggar och är pank och jag/vi har ingen att låna av just nu.
All hjälp uppskattas angående ärendet!
submitted by bacon_worship to sweden [link] [comments]


2016.08.23 03:58 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 3)

Hej i natten, Sweddit! Detta är del 3 i storyn om de Coola Grabbarna på Gamla Väster™. Del 1 här, del 2 här.
TLDR av 1&2; blev oprovocerad attackerad av ett gäng pubertala pisshuvuden som hoppade ut bilen och bröt min käke för att jag knackade på fönstret till deras ghetto-Fiat (typ). Sjukhus i tre nätter, operationen gick bra, morfin är nice.
Jag gör egentligen detta för att skriva av mig lite frustration. Vet inte ens om det finns intresse fortfarande, internet is a fickle beast trots allt. Hoppas det är lugnt. Fan, man kanske ska börja blogga istället? Kan ni rekommendera nån plattform?
Först och främst så känns som att jag skriver ”tjejen”, ”min flickvän” etc lite för ofta, så från och med nu heter hon Ripley.
Okey så let’s go. Nu har jag varit hemma sedan torsdag förmiddag och inte gått ut sen dess. Inte för att jag är rädd eller något, men helt enkelt för att jag inte pallar. Blir sjukt trött av mina mediciner och har konstant pain i ansiktet (och bor i 6:e våning utan hiss!!). Tandställningen gnager mot stygnen inne i käften, min underläpp är fortfarande svullen som fan. Kan hellre inte öppna käften helt och denna fantastiska kombination gör att jag låter som en jävla dansk. Kunde alltså inte varit mycket värre ellerhur sweddit huehue (men for real, jag gillar danskar och Danmark).
Lite seriöst nu i början. Ripley pratade med polisen innan och fick två rätt så tråkiga nyheter:
1: Skiten är nedlagt. Det kom inte som något chock, direkt, men det är fortfarande sjukt jävla provocerande att folk kan göra som dessa kukungerna gjorde utan konsekvenser överhuvudtaget. För dem kommer detta vara en cool berättelse de kan skryta om till sina homies om hur de ”spöade svennen som disrespectade” (så jag ser för mig att de tänker). Haha joke’s on them, jag är inte ens svensk. Kjøtthuer.
2: Det räknas, enligt polisen, INTE som grov misshandel (!?). Jag bröt käken (x2) och fick flera sparkar och slag rakt i ansiktet av fyra personer medans jag låg på marken. Hade dem träffat fel ställe kunde jag ha dött. Om inte detta är grov misshandel, vad fan är det då? Det är riktigt jävla provocerande och jag känner mig förminskad… Eller något. Arg. Det tog dem under en vecka att lägga ner fallet och klassa det som ”vanlig misshandel” pga. ”inga vittnen” och antagligen resurser. 120k i dygnet för polishelikopter har de dock råd med…….
Någon som vet om jag kan göra nåt här? Kan man överklaga sånt som detta? Har ingen erfarenhet med polisanmälan och skit från innan. Nu får jag bara en bråkdel av försäkringspengarna som jag trodde jag skulle få. Jag kanske inte är berättigat till et skit, men det känns ändå lite värre än ”bara” misshandel. Och ersättning från Geto Boys är som sagt ute av bilden. Hade planer om att köpa mig lite materialistiska goods eftersom jag är sjukskriven i sex jävla veckor, men nu blir det bara en liten bonus till sparkontot istället. Visst, det är nice, men jag förväntade mer. Jaja, lifesize Vader-statyn och VR-glasses får vänta.
Polisen hörde min historia på akuten och jag signerade en fullmakt så att de fick tillgång till min sjukjournal. Dock gick de vidare för att jaga bilgrillare innan jag fick reda på hur allvarliga skadorna var. De kanske inte kollade journalen alls, innan de klassade fallet? Ripley ska bli uppringd av den som är ansvarig imorgon och ska "ligga påo hounom!". Skånska <3
Nu så.. färdig med ilskan. Skönt. Jag har testat lite olika soppor; kantarellsoppa, purjolök- och potatissoppa, rödlinssoppa med chili, kronärtskocksoppa och sparrissoppa. Linssoppan är favon! Kickar igång kroppen med lite chili. En annan anledning till att den är favon var att Ripley gjorde den lite vattnigare än normalt så den är enklare att få i sig. Får inte plats med en matsked i munnen, så måste äta med tesked. Har också ätit lite gröt och yoghurt. Dock svårt att beskriva hur mycket jag saknar fast föda. Alltså inte fast food.. Fast jo, fast food också. Satt och googlade falafel här om dagen för att pina mig själv. Och det har bara gått en vecka! Jesus, ge mig styrka! Men ja, jag saknar att tugga. Och öppna munnen. Äta godis och skrika till kidsen att rusha B.
Men herregud, Ripley gjorde føkkings OREO MILKSHAKE innan (hailcorporate). Det är seriöst det bästa jag har smakat i hela mitt liv.
Har också fått lite olika mediciner. Bland annat morfin ;) Nädå, vill bara understryka att jag skämtar lite när jag skriver så varmt om morfin. Don’t do drugs, kids! Är klar över hur enkelt man kan bli beroende av opiater och att det inte är något att skämta med. Så ta alla mina hyllningar med en nypa morfin. Äter också antibiotika, så öl är tyvärr en favorithobby som stryks från aktivitetsschemat dessa veckor.
Tiden går långsamt när man inte gör et skit annat än att kolla serier och spela spel. Men också rätt snabbt. För en vecka sedan låg jag på akuten liksom. Oavsett, för några dagar sen köpte jag Shadow of Mordor (hailcorporate2), det verkar bra. Assassins Creed i Middle Earth liksom, what’s not to love? Inte riktigt lore accurate om man bryr sig om sådant, men fortfarande et bra spel. Kör också mycket Rocket League och även lite Overwatch. Inte pallat CS än, även om en online league jag och mina polare är med i börjar om en vecka. Kanske nån får steppa in för mig i början, ingen av dem som fattar danska.
Tar gärna emot tips om bra scifi-böckefilmeserier samt brittiska deckarserier. Alla möjliga spel, men helst något enkelt äventyraktigt (som jag kan lena mig bakåt och spela).
Igen, ursäkta grammatiken, ge mig gärna feedback på felen som stör er mest. Detta är antagligen sista updaten. Tack för all support osv. Ni är grymma.
EDIT: UPDATE, UPDATE! Polisen hade alltså INTE kollat i sjukjournalen och skulle kolla över det nu. De tyckte det lät grovt och hade inte fått med sig att käken blev bruten. Hör av sig inom kort tid, sa han. Schysst kille, enligt Ripley.
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.08.22 18:22 tottrupen Nekad vegansk kost i skolan

Godeftermiddag alla sweganer!
Jag har varit hel/halv vegan nu i några månader. Anledningen till att jag skriver här är för att jag inte har fått vegansk kost i skolan. (Men försökt vara helvegan hemma) Jag är en anställd och inte elev. Men vill ändå ha mat, för matlådor är inte riktigt min grej. Bor fortfarande hemma och bara jag och min flickvän som är veganer.
Hur som helst.. Jag vill gå helvegan nu och frågade då i köket på skolan om jag skulle kunna få vegansk kost istället för vegetarisk. De sa abrupt NEJ och kom med en massa dåliga anledningar till varför de inte FICK(?) göra det. De hänvisade då istället till deras chef(såklart).
Då ringer jag henne idag och hon säger samma sak i princip. "Vi gör inte det här" en vegansk kost är inte lämplig, man får inte i sig alla nödvändiga aminosyror blablabla.. Frågade då, om en elev skulle vara allergisk mot mjölk & ägg, blev hon rejält ställd faktiskt och sa att det var en bra fråga.
Hon menade på att kommunen och tom. Hela Sverige hade samma regler? Så kan det väl ändå inte vara? Är helt enkelt detta jag undrar över.
Hur som helst så hänvisade hon mig till Elev & utbildningsnämnden. Jag tänker inte ge mig alltså. Detta roar mig något enormt. +att det är för en bra sak!
Så nu vet ni det:)
submitted by tottrupen to swegan [link] [comments]


2016.08.18 05:38 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 2)

Nja, det var ju inte igår. Läs första tråden för kontext.
Tjena allihopa! Vill tacka för all stöd i förra inlägget. Är sömnlös på sjukhuset och tänkte jag skulle uppdatera er. Obligatorisk ursäkt för shitty grammatik.
Vill börja med att tydliggöra lite smågrejer:
Först vill jag bara gå snabbt igenom måndagskvällens händelser. Efter att vi blev spöade ringde jag min flickvän som satt på en bar lika vid. Hon kom springande efter en minut och ringde därefter ambulans. 112-personen kopplade av någon anledning till polisen, men där var det telefonkö..... Jag kröp omkring på marken, spottade massiva mängder blod och letade desperat efter den försvunna tanden - hon ringde taxi istället. Hade inte speciellt ont dock, antagligen pga. allt adrenalin. Efter en minut dykade det upp två hälsopersonal med varsin segway(!!). Det är det roligaste jag har sett och fick mig att överväga hur hårda slagen/sparken mot huvudet egentligen hade varit. Dem undersökte mig snabbt och konkluderade att jag borde åka till akuten (no shit). Det kom alltså aldrig någon polis till gärningsplatsen.
Först och främst var ju detta en stor jävla överreaktion. Vem fan reagerar så av et lätt knack på fönstret från en person du höll på att köra ner med din bil? Jag minns en av de sa något ala ”varför slår du bilen?”.. Men för fan gissa då, fetthjärna.
Tjejen försökte också prata med vittnen för att få deras namn, som de vägrade ge oss. ”Vi har inget att berätta”. Näha... Detta var tjejer som åkte tillsammans med dem som var rullstolsburna. Blev rätt besviken, de kunde ha varit till hjälp. Fattar om de var skrämda efter vad dom precis hade sett och man tänker inte alltid rationellt i sådana situationer; jag krabbade trots allt runt på marken och letade efter en jävla tand). Fick vatten av dem, det var ju schysst. De berättade att gärningsmännen hade tagit bort sin registreringsskylt(!) som antagligen var fästat med kardborrband, så tyvärr är det nog varken första eller sista gång detta händer.
Taxin kom efter några minuter, men han var till början skeptisk till att ta med oss på grund av allt blod. Han ändrade sig snabbt efter en dos flickvän-rage. På akuten fick jag berätta snabbt vad som hade hänt och sen vänta 5-10 minuter för jag blev tagit hand om. Efter en snabb medical check kom polisen och frågade ut mig, och vi anmälde shitkidsen där. Trevliga poliser som tog sig tid till oss även om de egentligen var där på et annat ärende.
Sen fick jag et lite rum och morfin medans jag väntade på läkaren. Hon fick dröja rätt länge då ”hela staden brinner” (både bokstavligt och figurativt, enligt polis och sjukhuspersonal). Jävla Malmöfestivalen.
Därefter blev jag körd på rullsäng till röntgen av en äldre man som var otroligt trevlig, men sjukt klantig. Han kraschade i väggar och och dörrar medans jag låg där och tyckte synd om mig själv. Efter röntgen konkluderats det att jag hade brutit underkäken på två ställen och förlorat en tand. Detta kunde dem dock inte göra något med i Malmö, då Lund tydeligvis har alla käkkirurger. Efter detta blev jag flyttad till et annat rum och fick ännu mer morfin <3. Delat rum, så tjejen fick åka hem.
Över natten blåste min käke upp som en jävla ballong. Skrattade halvt ihjäl mig i spegeln (morfin hittar det positiva i alla situationer). Hade länkat bilder om det inte hade avslöjat min identitet. Svullenheten är inte helt borta än, så om du är Malmöit och ser en real-life Quagmire på staden så holla.
Klockan 14 dagen efter blev jag transporterad till Lund. Där fick jag besked om hur operationen skulle gå till (titanplattor och tillfällig tandställning) och att jag antagligen skulle bli opererad den kvällen (tisdag). Dock hände inte detta, så jag fick spendera ännu en natt operationlös. I Lund är inte sjuksköterskorna lika generösa med morfin, så det var en mycket smärtsam natt. Fick dela rum med en 80-90 år gammal paranoid man som kom bakom min skiljevägg flera gånger då han trodde jag hade stulit hans smärtstillande (vilket inte hade varit helt orimligt då jag hade riktigt jävla ont) och hans mat. Hade inte alls tålamod till detta så skickade min representant (flickvännen) till att kräva att byta rum, vilket jag fick. Hoppade på operation på onsdagsmorgonen, men fick faktiskt vänta helt till kl. 14. Operationen tog ungefär 4-5 timmar och gick bra. Vaknade från narkos vid 19 och anklagade sjuksköterskorna för frihetsberövande. Har hört man kan bli konstig och arg efter narkos, men vafan.
Får äntligen dricka igen så har sänkt en hel del Cola och Ramlösa. Nu har jag fått eget rom med TV och sitter med en snygg kylmaska runt ansiktet som har gjort att svullnaden har gått ner betydligt. Snart får jag äta soppa. Gått ner ca. 2 kg.
Kontaktade försäkringen igår och fick goda nyheter. Kommer få en ganska fin summa om det räknas som ”grov misshandel” – vilket iallafall jag tycker det gjorde (jag kanske inte är helt opartisk?), ska höra med polisen till veckan. Tyvärr tror jag aldrig dessa skithuvuden kommer bli tagna. Inte för detta iallafall.. Det enda vi har är de tre första bokstäverna på registreringsnumret (ett av vittnen såg det innan de drog av skylten) och möjligtvis färg på bilen (lite oenighet blant mig och .
Min kompis mår mycket bättre och ska tillbaka på jobb redan imorgon. Så jävla glad han var med mig, skrämmande att tänka på vad som kunde hänt utan honom.
Så vad har jag lärt av detta?
Tack igen för all stöd! Ge mig gärna era favoritrecept på soppor och annat ätbart.
Igen, ursäkta språket osv. Grammatik-feedback är alltid uppskattad.
Fred, kärlek och fuck Malmöfestivalen.
EDIT: Part 3 coming at you!
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.12.23 12:56 ModestyIsAVirtue Hur skall man förhålla sig till sin alkoholiserade far?

Hej Sweddit! Lite bakrund till det hela då.
För 3 år sedan så började min pappa agera väldigt konstigt under kvällarna, han var lullig, gick inte att ha en vettig konversation med, och allmänt tramsig. Både jag (15år då)och mamma var väldigt naiva med det hela och gav inte en enda tanke på att han kanske hade ett alkoholmisbruk. Efter 2 års lullande från hans sida och bråkande från min sida (för jag kom inte överens med han för han var så jobbig/tramsig) så kom morsan på han med att halsa vin direkt från lådan, klockan 3 på en tisdag. Hon gav honom ett ultimatum: Käka antabus eller berätta för barnen, och om hon kommer på honom igen så kommer hon också berätta för barnen (jag och mina 2 storasystrar). Det gick 2 månader och sedan var han där igen, drack vin direkt från lådan. Då satt han och mamma sig ned med mig som var hemma, och berättade att han hade problem med alkoholen och käkade antabus. Hon berättade även att hon hade hittat flera tomma vodkaflaskor under en vedsäck (han sköter uppvärmningen av huset). Jag var måttligt chockad, men allting föll ändå på sin plats.
Jag märkte stor skillnad efter det dära samtalet. Pappa var en människa efter klockan 5 på eftermiddagen och stämmingen i huset blev avsevärt bättre då jag kunde hålla sams med honom. Efter ca 1 månad så slutade pappa med antabusen då den "mixades konstigt med hans blodtrycksmedicin".
Spola fram tiden ett halvår och mamma fyller 50. Vi barn hade köpt en resa för hela familjen till Rom i present. Hela resan blev snabbt dock väldigt jobbig då det första pappa gjorde när han kom ner var att köpa 3 liter heiniken på affären. De första 2 kvällarna blev mamma och pappa fulla, glömde sina saker på restaurangerna, och uppträdde väldigt tånårsaktigt. Jag sade till min äldsta syster som är läkare att jag tyckte att det var väldigt oansvarigt att dricka sådär med tanke på pappas alkoholism. Hon såg väldigt förvånande på mig och frågade vad jag menade... Tydligen så hade mamma skitit i att berätta till min syster att hennes man har alkoholproblem, trotts att hon lovade att göra det. När vi kom hem från resan så tvingade vi barn pappa att sluta med alkoholen annars kommer ingen av dom få vara med våra framtida barn. Dom tog på sig offerkoftan men gick ändå med på det.
Spola nu fram tiden ett halvår så har vi nutid. Förra veckan så hade vi besök av några grannar. Jag var inte hemma under kvällen men när jag kom hem så såg jag 10ish tomma 50cl ölflaskor stå på köksbordet. Igår så frågade mamma om jag kunde vara hemma och vara hundvakt på nyår för dom skall åka på nyårsfest hos ett par kompisar, som äger ett bryggeri...
Värt att tillägga är att från att jag var 17 och började gå på fester så har mamma konstant börjat skuldbelägga mig för att gå vara ute på helgerna eftersom hon och pappa vill "unna sig ett glas vin", vilket dom inte kan då dom måste hämta mig på kvällen då vi bor på landet (inga bussar).
Hur skulle ni förhålla er i min situation? Jag gillar verkligen inte vad dom håller på med. Dock är det ju deras liv, jag kan inte hindra dem. Jag tycker att det är oansvarigt av mamma och pappa att dricka då båda vet att minst en av dom har svårt att hålla sig borta från spriten när dom får chansen...
Hur skulle ni agera?
Uppdatering 2 oktober 2016: Jag har nu flyttat långt från mamma och pappa för att studera, samt komma ifrån dem. Några veckor innan jag flyttade så uppmärksammade jag att pappa var sådär lullig som han var för tre år sedan. Det var en vanlig vardag som han gick förbi mig i hallen och jag kände en osande spritdoft. Han gick ut med hunden och när jag tittade ut genom fönstret så såg jag att han inte kunde gå rakt.
Det kanske låter dramatiskt men jag tror aldrig jag kommer kunna lita på mina föräldrar. Pappa har alltid retat mig om allt och kallat mig öknamn under min uppväxt, så jag har aldrig kunnat berätta någonting för han. Det, samt de konstanta bråk vi hade dagligen i över två år har gjort att jag inte kunnat lita på honom alls. Han sade även i ett bråk vi hade strax innan jag flyttade "inte konstigt att du inte har en flickvän".
Mamma var som en sil, om man berättade för henne något känsligt så fick hela släkten reda på det. Jag har inte berättat någonting känsligt om mitt liv för dom efter att jag fyllde typ 13. Efter hela alkoholhistorien så försämrades relationen till mina föräldrar ännu mer.
Har sedan inlägget skrevs ignorerat mina föräldrar när dom har druckit alkohol. Har dom haft gäster och det har funnits alkohol på bordet så har jag gått förbi utan att säga hej ens. Mamma vet att jag hatar när dom dricker för jag vet att pappa inte klarar av det. Därför började hon gömma deras drickande. När jag sätter mig bredvid dom i soffan så ser jag att hon har ställt ner vinglas bakom ett bord. Jag ser det, men jag blundar. Det är inte värt att dra upp det för ingenting gott kommer komma ur det ändå. När jag äter med dom så dricker dom aldrig, vilket jag uppskattar. Men så fort jag inte är närvarande så "unnar dom sig". Jag blir arg bara av att skriva det här.
Allting käns så falskt, mamma ljuger för mig och mina systrar. Jag ringer aldrig till mamma och pappa om jag inte vill att dom ska skicka upp någonting till mig. Efter att jag flyttade så blev dom så överdrivet snälla med mig, erbjöd att betala mina hyror och betala utlandsresa bland annat. Det känns som om dom försöker kompensera för något.
Det var nästan två månader sen jag träffade dom, vilket har gjort att jag har fått perspektiv på det hela. Jag har svårt att lita på folk på en djupare nivå. Jag har aldrig haft någon jag kan lita på till 100%. Mina systrar är väl dom jag har kunnat lita på mest, även fast dom alltid tagit mamma och pappas sida. Under tiden när pappa var lullig så hade vi som jag skrev bråk nästan varje dag. Mamma och pappa sade alltid att jag provocerade dem, vilket mina systrar fick höra. Dom hade ingen aning om hur pappa var och hade dom vetat det så hade dom tagit min sida är jag säker på. Jag klandrar dom inte, dom gjorde sina val baserade på informationen dom hade.
Det är skönt att skriva av sig.
submitted by ModestyIsAVirtue to sweden [link] [comments]


2015.11.01 15:49 blattesvenne Varför handlar allting här inne om invandrare, zigenare/rumänska tiggare och feminister?

FL;LI: Jag har tre frågor till dom som tror att det Svenska samhället är hotat av invandringen.
Jag flyttade till Sverige när jag var riktigt ung, 1 år. Sen dess har jag sett flera perioder av invandrarfientlighet som dykt upp och sedan tynat bort. Jag kan nog med 100% säkerhet säga att den här "vågen" har blivit den mest framgångsrika med hjälp av internet. Nåväl, Well played.
Att skylla allting på invandrarna är inget nytt fenomen... att tro att "mångkulturen" skall omvandla alla "ursprungssvenskar" till slavar eller driva bort dom från sina hem och marker är heller inte nytt eller att den svenska kulturen på något sätt skulle raderas (som om kultur inte förändras över tid). Inte heller är det nytt att vara "arg" på samhället och skylla på diverse folkgrupper.
Först kom Chilienarna, Iranierna, Irakierna sen Kurderna och sen diverse Somalier (som fortfarande kommer) och sen från forna Jugoslavien, Libaneser, Assyrier och gud vet vad. Bulgarien, Turkiet och alla möjliga "närmare" länder fanns också med. Kommer ihåg när man såg ner på Polacker för att dom var fattiga öst-statare, Finnarna har alltid fått sig en törn när det inte funnits någon annan att klaga på.
När jag var 12 (ungefär) så hade jag en bästa kompis ("Svensk") som var ett år äldre. Vi var supertighta, så jävla bra kompisar + att hans farsa alltid tog med oss ut på vandring i skogen, allt jag lärt mig om hemvärnet och friluftsliv kom från honom. Farsan var Vänster (men kommer ihåg att han argumenterade för att vi inte skulle kunna hålla oss utanför EU). Iaf, min bästa kompis förändrades radikalt när han började på högstadiet. Träffade nya kompisar och där han fick förklarat för sig att den svenska kulturen är på väg att dö ut och att han som svensk hade en viktigt roll i att bevara det svenska. Jag fick hela tiden förklarat för mig av honom att "Det gäller inte dig, du är snäll, det är dom andra". Mmm... jag är en "snäll" invandrare... det fanns egentligen inga "andra". Alla "andra" var problembarn och bråkstakar med psykologiska problem... aldrig kurderna eller araberna (osv) på gården som bara jobbade, levde sina liv och tog hand om sin familj.
För en person som mig så är en sådan här diskussion rätt långtråkig. Jag har behövt "försvara" mig hela mitt liv över varför vi invandrare inte kan sköta oss. Min första flickväns mormor beklagade sig över hur dåligt det var med alla invandrare från Mellanöstern tills hon insåg att hon glömt bort att jag var därifrån, vi satt vid middagsbordet allesammans, men det gällde ju givetvis inte mig, det gällde dom som det står om i tidningarna.
Jag undrar en sak... alla ni som tror att "Sverige är hotat", som inte tycker om "invandrarna". Som tror att det Svenska välfärdssamhället (som, förresten, "invandrarna" varit med och byggt upp under alla dessa tider) är på väg att brista. Varför är det skillnad denna gången? Jag menar förutom att man idag via Internet kan välja och vraka bland dåliga nyheter som givetvis bekräftar ens egna farhågor (konfirmationsbias). Jag har tre frågor, av ren nyfikenhet, om ni orkar svara (och har läst så här långt ner i texten):
  1. Tror ni att om vi stoppar eller radikalt bromsar invandringen, att det är lösningen på alla andra problem vi har i samhället? Är Invandringen verkligen prio-ett av all andra frågor som finns politiskt? (E.g. Sjukvård, skola, privatisering, jobb)
  2. Hur ser er personliga situation ut? Kan det vara så att det är något i samhället som gjort dig förbannad som gjort att du "förenklar" situationen till att "det är för många invandrare"?
  3. Alla vågor av invandring har slutat med att grupperna har integrerats i samhället och att det svenska samhället blivit starkare och mer dynamiskt och att den svenska kulturen har utvecklats (titta t.ex. på livsmedelsimporten från andra länder, en jätteindustri som jag själv sett växa fram). Vad är det som får er att tro att den här gången som kommer Sverige bli som Saudiarabien/IS istället?
Har varit på semester i 4 veckor och när jag kom tillbaka så har det skett en jävla massa skit. Kan ni inte hålla ordning på saker och ting medans jag är borta? :)
EDIT:
Ojdå, Tack alla som har svarat. Jag håller förstås inte med alla :) men jag förstår många av argumenten och har läst alla. Många fler svar än vad jag hade hoppats på.
submitted by blattesvenne to svenskpolitik [link] [comments]


2015.05.25 12:25 suecia Jag är en bostadslös svensk höginkomsttagare i Stockholm.

Bakgrund: För en handfull år sedan då jag jobbade i ett framgångsrikt medieföretag beslutade jag mig för att ta tag i en del nödvändigheter för att må bra, det första av dessa psykiatrisk utredning för fullständigt uppenbar ADD och vissa autismdrag (som även utredningen sen visade, år senare). På första mötet med Norra Psykiatri mer eller mindre tvångssjukskrevs jag pga "märkbara stressymptom" och blev lite förvånad, men okej, visst var jag sjukt stressad och rätt deppig. Fine.
Sjukskrivningen i några månader avbröt jag lite tidigt pga total uttråkhet, men chefen hade vid det laget fått lite hjärnspöken och behandlade mig som bomull, som i sin tur blev så stressigt mentalt när jag inte fick lov att ta på mig något ansvar alls, att jag gick med på att återgå i sjukskrivning ett tag.
Väl inne i den fick jag reda på att jag avskedas pga arbetsbrist. Right. Företaget hade nyanställt över 10 personer det året. Men jag orkade inte bråka och min anställning upphörde nästan samma dag sjukskrivningen gick ut.
Dödsstöten var dock Unionens A-kassa. De höll på med byråkratisk polemi i månad efter månad, krävde intyg och avtal och utdrag jag inte ens visste existerade (att jag är skriven i ett handelsbolag sen 90-talet tillsammans med en kompis hjälpte verkligen inte). I nästan SJU månader fick jag ingen ersättning från Försäkringskassan, inte några bidrag (då jag hade rätt till A-kassan) och ingen A-kassa heller.
Eftersom jag hela tiden fick föra att de skulle betala ut så fort jag skickat underlaget de behövde för tillfället, så tog jag ut mindre banklån för att överleva och betala för min bostadsrätt på Kungsholmen. När det inte skedde, och handläggare inte ens kunde nås på veckor i stöten, gick tiden och jag fick ta ett nytt lån. Om och om igen.
Till slut gick det inte ta mer lån från vare sig min bank eller fristående banker som Forex, och jag hade inga utvägar. Jag har heller ingen familj i den här stan, knappt bekanta, då jag är inflyttad från ute i landet. När lånen kopplade till mitt lönekonto inte längre kunde dras från kontot skickades det förvånansvärt fort till Kronofogden.
I panik för att hinna före Kronofogdens handläggning och dels undvika betalningsanmärkning och framför allt undvika att de får för sig att tvångssälja min lägenhet till förlustpris, så ordnade jag mäklare och sålde av min älskade lägenhet som verkligen var sista utvägen (hade redan sålt typ allt jag ägde).
Ocharmigt nog hann jag betala in till Kronis så de fick pengarna ett par veckor efter de tydligen beslutat sig för att sätta upp fodringen på min kredithistoria. Så anmärkningsfanskapet hann jag inte komma undan, men fick tillräckligt i vinst för att betala tillbaka nästan alla banklån osv.
Sedan dess, ett o ett halvt år sen ungefär, har jag inte haft någonstans att bo. I början kunde jag inhysa mig tillsammans med min flickvän hemma hos hennes familj, som av olika anledningar blev helt ohållbart, och har bott på en rad temporära sätt sen dess inklusive några månader på vandrarhem och hotell. Nu närmast i en andrahandslägenhet söder om stan i 3 månader, som är den första andrahands jag hittat på ett helt år som både varit ekonomiskt vettig och inte lurendrejeri..
Det lustiga i soppan är att jag sedan i höstas är tillsvidarenställd i en managementposition med över 40 i lön. Vilket i sin tur verkar fullständigt utesluta mig från någon som helst hjälp från någon samhällsinstans, även om det hela sannolikt kommer ramla ihop som ett korthus då man bara kan upprätthålla energi och humör så länge utan någon trygghet eller egen säng.
Och givetvis är jag i många år helt utfrusen ur nästan samtliga samhällets nödvändigheter på grund av den där jävla anmärkningen, inklusive de uppenbara som att inte kunna låna till en ny bostad igen samt de mindre uppenbara som att jag inte ens får köpa ett trådlöst internetabonnemang, som närmast är överlevnadskritiskt idag, och den riktiga dödsstöten: Man får inte heller lov att skriva på hyresavtal. Till och med privatpersoner som hyr ut i andra hand har för vana att ta en kreditkoll och avfärdar en direkt - spelar ingen roll om man påvisar anställning, lön och lägger depositionshyror.
Jag har pratat med gamla hyresvärdar jag bott hos, privata värdföretag, statliga instanser och det är helt enkelt oväsentligt med allting utöver om man har en anmärkning i ett till övrigt superclean historik både finansiellt och privat där jag tidigare inte varit en enda dag arbetslös sen jag gick ut gymnasiet i slutet på 90-talet.
Jag är svenskare än Kalles kaviar, så jag inte skylla på lite bekväm rasism, och eftergymnasialt välutbildad och generellt i många anseenden en lugn och städad standardperson. Så detta handlar inte om något annat än strukturella problem, vill jag påskina.
Med detta ville jag dels bara skriva av mig, kanske sprida lite insikt till folk hur bostadslöshet kan drabba alla och det inte bara är knarkarna på plattan eller tidningsförsäljarna på tuben som är "såna där hemlösa". Något extremt få svenska medborgare förstår och i min erfarenhet aktivt motarbetar en insikt om, till en sådan grad att jag ofta får höra kaskader av argumentation över varför min situation måste vara helt självinducerad på ena eller andra sättet och att jag, basically, inte finns på riktigt.
Det här är er välfärd, Sverige. Absurditeterna som uppstår i det Kafka-universum mellan kapitalism och socialism, där det inte hjälper oavsett om man har pengar eller inte ifall man inte uppfyller blankettmilitärernas snäva fördomsbilder av en person i behov av assistans. Gärna lite snabbare än alla år jag har kvar att stå i bostadskön innan jag ens kan bli aktuell för något kyffe i Tensta. Och ja, jag har sökt kyffen i Tensta.
Så håll i familjen och vännerna. En vacker dag kan vi alla, på sätt ingen kan förutse, råka ut för saker som snabbt sätter krokben. Mitt problem verkar ha varit att jag försökt alldeles för mycket och hårt på egen hand, istället för att acceptera nederlag och ge upp. Då är jag övertygad om att jag skulle få hjälp förr eller senare. Men jag är inte sugen på att behöva gå ner mig.
Jag vill bara ges möjlighet att få kämpa tillbaks till en trevlig livssituation - utan att aktivt motarbetas av ett samhälle som beter sig som någon med öppna armar av kramiga löften, säkert placerad bakom genomskinligt pansarglas.
Sverige, för helvete bestäm er. Antingen vänstrar vi ihop oss i kollektividealet, varpå jag kan tilldelas ett vettigt boende, eller så slår vi in på högerdjungelns lag och tillåter mig att använda mina medel för att köpa eller hyra en dylik. Det kan för sablars skull inte vacklas i mitten där inget alternativ ges, i all evighet.
Tro fan att vi har svårt med integrationen i det här samhället när inte ens jag lyckas integrera tillbaka mig utan att ens ha åkt utanför tullarna, än mindre till Syren och tillbaka.
Men jag klarar mig i slutändan, det har jag gjort hittills och lär fortsätta göra. Men bara för att jag har den sagolika turen att dels fötts begåvad och med intressen som gjort mig attraktiv på arbetsmarknaden, dels fötts i kritvit hud med ett oerhört välbekant svenskt standardnamn. Det ger mig åtminstone ofta en möjlighet att med egen styrka och initiativ förbättra livet, och faktiskt bli inbjuden till arbetsintervju någon gång emellanåt när det behövs. Fått chansen åtminstone.
Fan vet hur det skulle gått om jag haft nitlotten att födas i ett släktträd med sitt urpsprung lite längre bort än Birka och Bornholm. Med nån konstig stavning i namnet. Eller gud förbjude icke-sprayad mörk hud.
Er Åsa-Nisse-ilska ska inte riktas mot invandrarpolitikens brist på konsekvenstänk, inte heller mot ovilliga och ovälkomna invandrare. Rikta förbannade nävar mot er själva som vägrar ta ställning, i någonting alls. Så vi hamnar åter igen i händerna på en förvirrad ursäkt till riksdag där ingen har mandat för något och alla tävlar om att säga samma sak på olika sätt.
På så vis skapar man ett samhälle där en vit vuxen man med bra inkomst inte tillåts bo någonstans, i samma ögonblick som hatiska blickar riktas mot alla med evigt omöjligare utgångsläge med beskyllningar att de minsann inte integrerar sig.
Gå och integrera er själva istället, i resten av världen och resten av mänskligheten. För alla de här ankdammsproblemen går i grunden inte lösa någon annstans än på planetär skala.
Det finns inget "folkhem" att bevara. Inte heller finns det särskilt mycket "muslimitet" att införa. Allt som finns är viljan hur man vill leva sitt liv, och så länge det ingår i den viljan att samtidigt förvägra någon annan att inte få välja så har ett misstag begåtts i hjärnan. Felkompilerad kod har körts. Gör om, tänk om, läs om, tills insikten ges att frihet och mäsklighet inte är partipolitiska eller religionsbaserade.
Tills dess kånkar jag väl runt på min rullvagn och väska från soffa till hotellrum och tillbaka tills jag anses vara värdig medborgare igen. Men jag vet åtminstone att den dagen kommer.
Detta stärker inte SD.
submitted by suecia to sweden [link] [comments]


2015.05.03 02:20 slangaivagkonto Överreagerande/avundsjuk flickvän?

Hej Sweddit!
Jag antar att jag skulle behöva få lite råd/andra tankar kring ett problem... Begär inte av någon att läsa detta men kändes skönt att skriva av sig och nu när det väl står skriver kan jag lika väl posta.
Jag älskar min flickvän. Vi träffas ganska ofta och ringer varandra om vi inte setts (vavarannan dag). Däremot när jag inte kan ses eller ringa, som idag till exempel när jag jobbat i stort sett 11 timmar i sträck och är trött som ett as och bara vill sova (klockan var ju ett på natten?!), då rasar tydligen hennes värld samman och hon får mig att få dåligt samvete. Hon skriver: “Om du hade känt någonting för mig så hade du förstått hur jag känt”.
Det blir bara värre och värre för varje gång. Till en början kom det spontant från mig att be om ursäkt och försöka ändra på mig till vad hon vill, men efter varje gång känns det bara mer och mer onaturligt och som att något är trasigt.
Jag tvingas vara vaken timmar på natten för att reda ut någonting via telefon som jag inte alls förstår och bara är förvirrad av. Det har hänt att jag behövt åkt till henne när tid egentligen inte fanns till. Vi ses ofta, men det är på kvällarna efter en dag då vi inte setts som hon får mig att få dåligt samvete över att jag inte kan prioritera henne över allt annat varenda sekund.
När det varit relativt lugnt i plugget har det hänt att jag någon kväll i veckan spelat med kompisar. Har dock fått sluta med detta för att jag inte kunnat svara på chatt samtidigt som jag pratar med laget. Hon har alltså blivit sur och fått mig att få dåligt samvete för att få igenom hennes önskningar.
Följderna blir att jag inte vågar säga nej och jag vet inte hur jag ska tackla problemet. Jag har sagt ifrån förut och menat att ett förhållande som går ut på krav är självdött, men varje gång hon blir ledsen/sur efter det använder hon just det som motargument - “men jag kan ju inte begära X av dig för då ställer jag ju krav”.
Det känns som att hon letar efter konflikter, vad jag än gör så gör jag fel. När vi är med varandra är det däremot helt annorlunda. Jag älskar tjejen men vet inte hur jag ska göra. Jag har funderat på att ta bort messenger för det är enbart via chatt som allt börjar. Kommer det bli bättre eller sämre? Vill egentligen inte göra det för alla gruppchatter med polarna är just där.
Givetvis kan jag inte bara stänga av och sova när jag är som tröttast för då bryter helvetet loss. Det resulterar i att jag missar sömntåget och ligger och funderar på vad fan jag håller på med :(
Tips från mer erfarna (eller oerfarna för den delen!)? Hur tacklar man sånt här?
submitted by slangaivagkonto to sweden [link] [comments]


2014.12.14 15:05 gbgaf En skröna om en man vi kan kalla Zlatco, en död "hora" och en mycket kofunderad polis.

Disclaimer: Denna historia utspelade sig i mitten/slutet på 70-talet då jag var 10-12 år gammal. Den har berättats flera gånger och har säkert "förbättrats" men jag ska berätta den så som jag minns det hela så sanningsenligt jag kan.
Mina föräldrar är från norra Italien på gränsen till Slovenien och kom hit i början på 60-talet. Zlatcos föräldar kom hit i ungefär samma veva men Zlatco fick stanna hos morföräldrarna för att läsa klart skolan. Våra föräldrar hade träffats och umgicks ibland.
Zlatco var dryga 20 när detta utspelar sig och hade besökt Sverige flera gånger och kunde göra sig förstådd på en mycket knagglig svenska. Detta är som sagt i mitten på 70-talet och Zlatco skulle hälsa på sina föräldrar över julen. Han hade tagit tåget till Göteborg och kommit fram på fredag eftermiddag denna dag i början av december.
Nu hör det till saken att Zlatco via sina studier hade träffat en tjej från Jugoslavien som bodde i Sverige i trakterna kring Örebro. De hade träffats några gånger och sen brevväxlat och vid några enstaka gånger talat i telefon. Utlandssamtal kostade skjortan på den tiden så det var inget man gjorde lättvindigt.
Zlatco hade givetvis gjort upp planer på att kunna träffa sin drömtjej och tjötat på sin far om att få låna deras gamla diesel-merca för att kunna köra upp och hälsa på sin flickvän. Mätt och belåten efter en stabil middag i föräldrahemmet så sätter sig Zlatco i bilen för att köra. Vädret är som det brukar vara i början av december, grått, mörkt och ruggigt men ingen snö.
Det var inte mycket trafik denna fredagkväll och någonstans efter Mariestad så vill det sig inte bättre än att en hare hoppar ut framför bilen. Zlatco försökte bromsa men kunde inte undgå att köra på den stackars haren. Han kliver ur bilen och haren är mycket illa skadad så Zlatco gör det han tycker är humant, han tar en hammare ur verktygslådan i bilen och förkortar harens lidande. När detta är klart tar han den döda haren och lindar in i några tidningar och lägger i bagaget.
Zlatco vet att i Sverige ska man anmäla viltolyckor för det har han läst. Att det inte gäller harar vet han inte men han försöker vara en laglydig person så han kör till närmsta tätort som har en polisstation. När detta utspelar sig så var faktiskt små polisstationer på landet fortfarande bemannade.
Han kliver in och förklarar för polisen bakom disken att: -Jag har dödat hora!.
Polisen svarar med ett VA ? och ber Zlatco upprepa sig och Zlatco säger igen. -Jag har dödat hora!
Vad som rörde sig i polisens huvud kan man bara spekulera i men här står en trevlig, välklädd utlänning och säger att han dödat en hora.
Zlatco berättade att polisen verkade mycket upprörd och ledde in honom på ett kontor alternativt förhörsrum och bad Zlatco berätta hela historien så Zlatco berättar på sin knaggliga svenska:
-Jag köra vägen, horan stå där och plötsligt hoppa ut i vägen. Bang, hora träffad. Jag titta och hora ligger och skaka så jag ta hammare, slå hora i huvudet, hora dör.
Polisen är märkbart chockad och undrar nog vad det är för psykopat som klivit in på stationen. Han tillkallar en annan polis och de ber Zlatco berätta på nytt. Zlatco fattar ingenting, det är ju bara en hare och nu verkar de som om de tycker att han är värsta sortens kriminell.
Poliserna frågar vad han gjort med kroppen och Zlatco säger glatt att den ligger i bagaget. Den ena polisen går ut och tittar och ser bara några blodiga tidningar och en hammare med blod på. Den förväntade kvinnokroppen saknas ju så det är bäst att inte röra nåt och vänta på tekniker.
Vid detta laget är Zlatco ganska trött och förvirrad så när polisen frågar honom hur han kunde veta att det var en hora så säger han nästan lite ilsket: -Alla vet hur hora ser ut.
Poliserna blir inte mindre chockade av detta uttalande och börjar nog önska att de inte haft just detta skiftet. Vad man i alla fall konstaterar är att man måste tillkalla en tolk men då det är fredag natt och folk som pratar serbo-kroatiska inte är så vanliga så kommer man på den lysande tanken att killen som äger restaurangen på orten visst är jugoslav, man kanske ska be honom om hjälp.
Man ringer upp restaurangen som precis stängt och frågar om inte ägaren kan tänka sig att hjälpa polisen med att tolka lite innan man tillkallar rikskrim.
Killen från retaurangen säger att visst ska han kunna hjälpa till med detta och kommer ner till stationen. Han får en kort redogörelse för vad Zlatco berättat och sen går de alla in. Bandspelare slås på och Zlatco börjar berätta på sitt modermål vad som hänt. Restaurangkillen börjar ju givetvis skratta hysteriskt och förklarar för Zlatco vad han sagt fel varpå Zlatco också börjar skratta så tårarna rinner.
Poliserna börjar nog vid detta laget undra om alla jugoslaver är totala psykopater. Det dröjer ett tag tills det slutat skrattas och sen förklarar killen från restaurangen hela historien varpå poliserna också får sig ett gott skratt. Man går ut och tar hand om den döda haren, Zlatco får låna telefon för att ringa sig flickvän och allt slutar lyckligt.
Hoppas ni orkade läsa och att ni fick er ett gott garv ni med :)
Edit: Stavfel och jag vet att det blev fel på konfunderad :)
submitted by gbgaf to sweden [link] [comments]


2014.11.23 13:51 jealousbia Jag är en sån jävla svartsjuk person. Mår sjukt dåligt just nu. :(

Hejhej Sweddit. Det här kommer bli en sådan tråd där ni får vara hårda med mig och ge mig råd, jag behöver det verkligen.
Jag är en tjej på 19 år som är i ett monogamt förhållande med en kille som är 20 år gammal, vi har varit ihop i hela 5 månader nu, och känt varandra i 2 år. Så man skulle ju kunna tänka sig att förhållandet är stabilt och fint, men så ligger det inte till.
Jag är nämligen svartsjuk. Jag blir svartsjuk över allt, och jag har egentligen INGEN anledning till det. Jag menar, min pojkvän möter knappt tjejer, han har en mansdominerad klass, han har inte nära tjejkompisar och ja, det finns knappt något HOT egentligen. men om jag bara hör om någon tjej från hans gamla klass eller hur han tycker om sin nya kompis från klassen (vilket är EN KILLE) så blir jag svartsjuk.
Jag misstänker att det ligger i min osäkerhet kring mig själv. Jag börjar faktiskt förstå det där att "man ska älska sig själv innan man ska älska någon annan", för att det gör jag inte. Jag avskyr mig själv. Jag är annorlunda från de flesta tjejer: Jag är inte särskilt feminin, jag är väldigt "dominant", jag har lätt för konflikter och konfrontering, och jag är för mycket av en perfektionist när det kommer till mina studier. Jag är även klängig och kräver uppmärksamhet.
Min pojkvän däremot? Han har sitt shit together liksom, han är självsäker i sig själv (Han är väldigt smart och har en ljus framtid), han uttrycker inte sina känslor så bra dock, och han är alltid supersjälvsäker när det kommer till mig. Det är förståeligt, med tanke på hur mycket jag visar att jag älskar honom, och hur mycket jag tvekar på att han faktiskt älskar mig.
Jag och min pojkvän hade ett bråk om det igår. Jag sov inget i natt, och jag har ett fysikprov imorgon som jag antagligen kommer misslyckas med, precis som allt annat. Jag sade att jag ville att han skulle lämna sina kompisar vid datorn (de spelar ganska ofta) och rikta sin uppmärksamhet mot mig. Att jag ville känna uppskattning från honom; att han skulle vara stolt över att ha mig som flickvän, precis som jag är stolt över att jag lyckades fånga in honom, men han blev uppenbarligen trött på hur klängig jag är. :)
Så nu är det surt mellan oss och jag mår dåligt. Kul. Om ni faktiskt orkade läsa igenom allt det där, så får ni gärna hoppa in och vara hård mot mig. Jag behöver det. Jag gör nog alldeles för mycket fel för att jag kommunicerar i princip allt jag känner, och jag känner mycket fel.
Kram på er killar (och tjejer). <3
submitted by jealousbia to sweden [link] [comments]


Hur man får en flickvän! (Med stil) Hur man skaffar tjej via SMS! Funkar alltid Tips 5, Hur Man Får En Flickvän 9 ÅRING SKAFFAR FLICKVÄN!! *Han gråter* HUR FÅR MAN EN FLICKVÄN?? #20 frågor om kärlek HUR MAN FÅR EN FLICKVÄN *FUNKAR 100%* - YouTube

Hur man får en flickvän? (20 Steg att få en tjej på fall ...

  1. Hur man får en flickvän! (Med stil)
  2. Hur man skaffar tjej via SMS! Funkar alltid
  3. Tips 5, Hur Man Får En Flickvän
  4. 9 ÅRING SKAFFAR FLICKVÄN!! *Han gråter*
  5. HUR FÅR MAN EN FLICKVÄN?? #20 frågor om kärlek
  6. HUR MAN FÅR EN FLICKVÄN *FUNKAR 100%* - YouTube

Hur man får en flickvän! (Med stil) - Denna video ska inte tas på allvar... Haha eller jo! Allt från Dunder Spelar: https://www.youtube.com/user/DunderSpelar Celine Dion, Andrea Bocelli, Lady Gaga, Lang Lang, John Legend perform 'The Prayer' OW:TAH - Duration: 3:09. Global Citizen Recommended for you. New FÖRSTA AVSNITTET AV EN NY SERIE! NI STÄLLER FRÅGOR OM ETT ÄMNE, JAG SVARAR PÅ ALLT! LÄMNA GÄRNA EN FRÅGA TILL NÄSTA AVSNITT, 20 FRÅGOR OM ATT VARA EN YOUTUBER Social Media & Kontakt ... Enligt mina egna undersökningar funkar detta alltid och man får garanterar en tjej på fall inom 24 timmar från skickat SMS. ... Hur man sms:ar en tjej man gillar ... Min nya flickvän ... Reddit - https://www.reddit.com/r/hydraReddit/ Instagram - https://www.instagram.com/hydrahem/ Merch - https://hydra.se 9 Åring skaffar flickvän Försöker få en flickvän.. Vill du kontakta mig? ... LÄR EN TVÅ ÅRING ATT DJ:A #2 (Räkna hur många gånger hon säger JA i videon) - Duration: 16:22.